Placebo. En medicin eller behandling som enligt forskning inte påverkar den sjukdom eller problem som en patient upplever. Fast det gör den, tydligen. Eller?

 

Hela poängen med placebo är att utan att ge någon medicin intala dem att de har fått något som skall påverka dem. Det fungerar inte, men för att hjärnan tror på det så kan det ge effekt i alla fall. Nu får ju inte placebo ordineras ut till personer som inte har godkänt det, så det används många gånger i samband med andra läkarstudier. En del av de gångerna ser det ut så att läkare samlar ihop en grupp patienter, informerar dem om att de kan få prova ett nytt läkemedel. X procent av gruppen kommer att faktiskt få läkemedlet, och Y procent kommer att få placebo. Alla som deltar i det är medvekna om detta, men inte vem av dem som får vad.

 

 

                                                                                     Problemet här är att önsketänkandet som placebo kräver                                                                                           inte finns hos alla. Jag vet att när jag för första gången fick                                                                                         ett recept utskrivet för något läkemedel så var jag                                                                                                     extremt skeptisk. Jag hade läst mig blind på papprena                                                                                               som läkaren gav mig så att jag skulle kunna få mina                                                                                                   föräldrars underskrift. Jag tog reda på exakt vad jag skulle få och läste allt om andras upplevelser, alla tänkbara biverkningar och googlade alla ord jag inte kände igen. Jag visste redan då att läkaren skulle behöva mitt tillstånd för att ge mig placebo och jag hittade inget, inte ens en liten mening om det, men oron fanns där ändå. Jag ville så gärna må bättre, men jag var skeptisk och trodde knappt på mig själv när jag började må bättre.

 

För de som är beredda att bli matade med sockerpiller och ta risken att inte få faktisk medicin, så kan det säkert fungera. Det mänskliga sinnet är fantastiskt, men hos oss skeptiker, vi som fortsätter att ifrågasätta långt efter att vi fått svar, är tankarna kanske mer en förbannelse än en välsignelse.

 

Jag har fått andra mediciner som borde fungera men inte gjort det, och jag undrar nästan om det är mitt eget fel. Ville jag inte tillräckligt mycket? Var jag för skeptisk, för negativ? Var jag, utan min egen vetskap, bittrare än tabletterna jag svalde?

 

Vi som är för osäkra, för medvetna eller omedvetna, behöver en säkerhet som inte kan erbjudas där placebo finns.

 

Placebo ger effekt om du tror på det. När figurer med auktoritet ger oss något och säger att det ska ha en viss effekt så tror och hoppas vi, även om vi inte tänker på det, att det är sant. Men de av oss som inte litar på, inte hoppas lika mycket, blir lämnade utanför bubblan av enkelhet och vår osäkerhet verkar kunna göra oss obotliga.

Av Gabriel Josefson